I make no apologies for how I chose to repair what you broke

Ligger i sängen med min Mozart. Tittar igenom min mapp med gamla bilder, allt från sjuan till första året på gymnasiet. Hur jag alltid vetat vad jag velat, hur jag ibland kommit bort från min egna väg. Men hur jag alltid hittat tillbaka. Jag har väldigt ofta fått folk emot mig för att jag varit den jag är. Vet att min pappa alltid sagt att det är svartsjuka, och jag tänker hålla mig till den teorin as well. Efter att blivit delad i många bitar under en lång period känner jag mig hel igen. Känner mig som mig själv, som den jag alltid vetat att jag egentligen är. Och jag vet att jag aldrig mer tänker låta någon ta sönder mig.
Oj, blev ett väldigt seriöst inlägg, inte meningen alls. Men även jag har mina seriösa stunder.
Sweeeet