Ikväll känner jag mig tacksam för så mycket, för så många människor i mitt liv. Är omringad av vänner som tycker om mig för den jag är - som inte vill förändra mig. Jag klarar mig inte utan dem, inte en sekund, det tänker jag inte ljuga om. Jag är otroligt lyckligt lottad och jag skulle inte ändra det för något i världen.
För att inte glömma - min kärlek.
Lyckan går inte att beskriva. Finns inget ord som är tillräckligt. Jag vill skrika ut det samtidigt som att det viktigaste är att han vet. Helt plötsligt är allt på plats igen. Jag kan andas ut. Han är min igen, jag är hans. För alltid.
Förra sommaren i Italien.
Kärlek.
